tonernas namn
Tonerna benämns i bokstavsordning. Stamtonerna är sju och kallas:
c d e f g a b o.s.v.
c d e f g a b o.s.v.
förtecken
Om man istället för att spela tonen c vill spela den svarta tangenten närmast till höger om c, måste man i noterna ange detta med ett höjningstecken (korsförtecken). Detta betyder att tonen höjs ett halvt tonsteg. Tonens namn får ändelsen -iss. Ett c blir då ciss, ett d blir diss o.s.v.
Om man däremot vill sänka tonen ett halvt tonsteg sätter man in ett sänkningstecken (b-förtecken) framför tonen. Tonens namn får ändelsen -ess. Ett sänkt g blir då gess, ett sänkt f blir fess. Undantag: ett sänkt e blir ess och ett sänkt a blir ass.
I stället för att sätta ut förtecken vid varje not, tillfälliga förtecken, kan man sätta tonartens förtecken vid början av varje notrad, fasta förtecken. Fasta förtecken gäller för alla berörda toner på notraden.
För att upphäva ett höjningstecken eller ett sänkningstecken använder man ett återställningstecken. Detta sättes framför den ton det gäller och gäller takten ut.
(Från boken Musikalisk Språklära av Thord Gummesson,Warner/Chappell 1993)